Den tidigaste var den politiska vetenskapen och den har alltid inte minst handlat om hur de få ska leda de många, inte minst genom propaganda och liknande. Att kalla den ”samhällsvetenskap” är t.ex en nytolkning av en urgammal tradition. Sedan kom naturvetenskapen som metafysiken kan sägas vara en fördjupning av. Detta är blodslinjen inom den västerländska filosofiska traditionen. Till sist kom humanioran som från början handlade om kunskapsrelativism.
Den är ursprungligen en skeptisk kommentar till naturvetenskapen. Detta är vad både Protagoras och Hume handlar om. Humanismen har vidareutvecklats till en inte sällan tragisk livsåskådning, nära förknippad med materialism. Det är våra tragiska livsvillkor som förenar oss som människor. Vi har bara varandra.
(Det var också Demokritos som gav Protagoras en chans att bli filosof. Läs min bok om naturvetenskapens historia)
Av dessa tre tankestilar så föredrar jag naturfilosofi, som dock idag är splittrad i naturvetenskap och filosofi. Både naturvetenskapen och filosofin skulle antagligen vinna på att återförenas till naturfilosofi igen.
Utöver dessa så har vi även den religiösa impulsen som ibland kan verka antiintellektuell. Detta har ibland utnyttjats av auktoritära människor.
Analytiska filosofer kallar metafysik som de gillar för vetenskap och common sense medans vetenskap och common sense som de ogillar kallas för metafysik. De är stolta över att vara antimetafysiker. Ortodoxa ekonomer och andra samhällsvetare kallar normer och värderingar som de gillar för fakta och bevisade sammanhang medans fakta och bevisade sammanhang som de ogillar kallas för etik och moral. De är stolta över att vara nihilister.
Ekonomer och samhällsvetare kan vara nästan aggressivt nihilistiska. De vill verkligen inte värdera nånting moraliskt – säger de. Enda gången de verkar moraliskt upprörda är om man ifrågasätter att hedonistisk egoism är den egenliga sanningen bakom de moralistiska lögnerna.
Folk som kallar sej nihilister brukar sällan vara det egentligen. Nästan alltid så är de hedoniska egoister. Äkta nihilister skulle inte finna något värde i nånting – de skulle vara deprimerade. Långsiktig och eftertänksam egoism brukar leda till beteenden mycket snarlika etisk universalism – samarbete, pålitlighet osv. Egoism är mest omoralisk när den är impulsiv och kortsiktig. Vilket människor ofta är.
Behavioristisk ekonomi är delvis ett intrång av naturvetenskapen på samhällsvetenskapens område. All samhällsvetenskap är i grund och botten ideologisk – inte minst ortodox ekonomi. Jag gillar Kahneman och Thaler, prospect theory och nudge theory. Dessutom är jag inte negativ till institutionell ekonomi och modern monetary theory.
MMT hävdar t.ex att om man vill stimulera ekonomin som USA gjorde efter covid genom att ”trycka” en massa pengar, så måste man därefter också höjda skatten rejält för att förstöra valuta, annars riskerar man att drabbas av inflation. Inflationsvågor spred sej också därefter över planeten likt vågor efter ett vulkanutbrott.
Om man däremot bor i en kultur där det kommer att visa sej omöjligt att höja skatten ens lite grann, som den amerikanska t.ex, då gör man bäst i att skita i att trycka en massa pengar, annars blir det bara problem.
En räntehöjning ses som ett mindre effektivt verktyg mot inflation, inte minst för att effekterna är långsamma och ojämna och det finns bieffekter som att obligationsägare kan bli rikare. Så tolkar åtminstone jag MMT.