Allmänheten förknippar filosofi med frågor om livets mening, livet efter döden, finns det en gud och frågor om etik, i första hand. Analytiska filosofer verkar mest intresserade av frågor kring språk, logik och vetenskapsteori. Det är intressanta ämnesområden bägge två även dom det senare inte är lika populärt bland allmänheten.

Det finns en begränsad efterfrågan av språkfilosofi eftersom det finns en språkvetenskap idag, som alltmer kvalificerar sej som en naturvetenskap. Ang. språkfilosofi så vill jag hänvisa till Peirce semiotik. Logik är i hög grad reducerbar till mängdlära, som i sin tur bäst förstås utifrån kategoriteorin. Detta kan vara ett incitament för yrkesfilosoferna att intressera sej för andra saker än språk, logik och vetenskapsteori.

(Dock är allt filosofi i bred mening. Det finns intressanta filosofiska frågor inom bl.a fysik och politik, som de akademiska filosoferna inte brukar ägna sej åt. Etiker brukar dock göra ett hyffsat jobb så länge som de undviker metaetiken.)

Språk och logik är specialvetenskaper sedan länge och vetenskapsteorin skulle ha nått fram dit vid det här laget också om den inte hade varit så politiserad. Bäst hittills är Lakatos men vetenskapsteoretiker brukar med jämna mellanrum återvända till verifikationism. (Det är dumt att ha en vetenskapsteori som de som delar ut forskningsanslag inte förstår sej på.)

Från början intresserade analytiska filosofer sej för ett idealt språk, vilket ledde till lite filosofiskt förutom framsteg inom den rena logiken. Sen blev dom istället vardagsspråksfilosofer och socialkonstruktivister vilket inte heller ledde till mycket.

De breddade nu sitt kunskapsteoretiska intresse och inriktade sej mera på vetenskapsfilosofi först och när det inte gav önskade resultat så började man till sist att inrikta sej mer på medvetandefilosofi, samtidigt som metafysik och filosofihistoria inte längre var riktigt lika förraktade som tidigare.

Inom medvetandefilosofin så finns alla åsikter, t.o.m. dualism om man nu får räkna med Popper som analytisk filosof. Flertalet är dock rätt reduktionistiska och materialistiska men har inte lyckats hitta speciellt många nya argument.

De verkar vilja förena scientism, skepticism och common sense men gör egentligen sällan några framsteg i detta. De förklarade att de hade lite att lära av historien, men har lyckats göra lite som inte andra hade gjort innan dem.

Vetenskap ger ibland intrycket av att vara organiserad dumhet, men om man lär sej av sina misstag så ackumuleras kunskapen och utvecklingen går framåt. trots detta så värderar  den analytiska filosofin all filosofi äldre än den samtida generationen lågt, med motiveringen att utvecklingen går framåt, vilket innebär att de tappar över 2500 år av filosofiska framsteg och måste börja på samma nivå som en tioåring som funderar över hur ord får sina betydelser.

Tänk om fysiker eller matematiker hade förbjudits att känna till forskningresultat äldre än femtio år eller så? Vad ”analytisk filosofi” idag har gemensamt med analytisk filsofi för ett århundrade sen är inte minst namnet och en stark uppfattning om sin egen betydelse.

Jag googlar nu ”analytic philosophy” och får genast fram en definition av analytisk filosofi som jag aldrig har sett förut, trots att jag länge har forskat kring analytisk filosofi. Det överraskar mej inte. Analytisk filosofi är ett rätt dynamiskt ämne . Studieobjekt, metod och teori ändras ganska ofta och de inblandade verkar rätt omedvetna om detta. Genast snubblar jag över en annan definition som inte alls är identisk med den första.

Vilka intellektuella som ingår i den analytiska filosofins historia ändras också. Jag har t.ex sett att Gödel nuförtiden räknas som en analytisk filosof, vilket han inte gjorde i min ungdom. Antagligen för att han nuförtiden anses vara en mycket viktig logiker. Kriteriet är nog vilka som anses viktiga och korrekta just nu. Men är man öht medveten om att han var objektiv idealist som högaktade Leibniz och trodde att metafysiken kunde bli en exakt vetenskap?

I en definition står det att filosofi skall vara förenligt med samtida vetenskap (vilket kontinentala filosofer nog håller med om) men är man medveten om att t.ex köpenhamnstolkningen är en filosofisk teori? Jag har märkt att analytiska filosofer är mycket ovilliga att kritisera eller ens diskutera sånt som dom tolkar som empirisk vetenskap. Men det finns en hel del filosofi inom vetenskaperna som de analytiska filosoferna inte vill diskutera.

David Kellog Lewis tog ställning för mångavärldarteorin och var därmed analytisk metafysiker.

Hade jag varit materialist idag så hade jag föredragit Spinoza och Bohm. Som objektiv idealist så föredrar jag OOO och RQM. (m.m.) En subjektiv idealist bör nog föredra köpenhamnstolkningen och logisk positivism.

(Analytiska filosofer gillar nog köpenhamnstolkningen och logisk positivism samtidigt som de förraktar subjetiv idealism. De brukar gilla någon form av materialism.)

MVT är väl snarast en slags nihilism. (Den totala informationsmängden i multiversum är noll. All information i universum negeras av alla andra universum. Vad som än händer och vad du än gör så blir slutresultatet plus minus noll.)

Kritik av kontinental filosofi är rätt onödigt. Den är klart oventenskaplig och konstnärlig. Kanske bör man påpeka att den baseras på Husserl och Heidegger som bägge hävdade att de var djupt missförstådda och inte hade några efterföljare alls. Både Derrida och Lacan är autistiska troll med den viktiga skillnaden att Derrida verkar intelligent.

90% av allt som händer i världen förklaras av vulgärmarxism, läste jag nånstans på twitter. Må så vara, men det är inte så imponerande som det först låter. Mormoner, randianer och genusteoretiker anser sej säkert också kunna förklara 90% av allt som händer i världen. Detta är det klassiska verifikationistiska misstaget.

Ateisterna idag kallar sej skeptiker och försöker att hålla en filosofisk debatt igång. På sätt och vis så är det ett berömvärt initiativ även om de överskattar sina förmågor något. Ett annat liknande gäng är transhumanisterna.