När jag var med familjen på Kreta för några år sedan hörde jag att det gick att snorkla i en sjunken stad på öns sydsida. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att göra det då, men ruinstaden heter Olous och är antagligen den mest lättillgängliga sjunkna staden.
Det finns många legender om sjunkna städer, länder och kontinenter; Atlantis, Lyonesse, Mu och Lemuria är bland de mest kända.
Det finnas faktiskt också en del riktiga sjunkna städer, länder och kontinenter. Nordsjön var torrlagd och bebodd för drygt 6000 år sen. Lemuria och Mu har antagligen aldrig funnits men stora områden i Oceanien mellan Australien och Asien var torrlagda under senaste istiden.
Längre tillbaks i tiden så hittar vi förlorade kontinenter och naturligtvis så har alla kontinenter flyttat på sej. Det tog dock lång tid innan kontinentaldriften accepterades.
Abraham Ortelius som skapade den första moderna Atlasen var också den förste som föreslog att kontinenterna hade suttit ihop innan de drev till sina nuvarande platser. Detta var redan på 1500-talet. Trots detta möttes Alfred Wegener av starkt motstånd när han drev hypotesen i början av 1900-talet.
Mars och Venus verkar inte ha någon kontinentaldrift, trots att bägge är vulkaniskt aktiva. Kontinentaldriften drivs ju av gigantiska strömmar i Jordens flytande inre.
2014 kom en forskningsrapport som menade att det kunde finnas upp till tre gånger mer vatten i jordens innandöme än vad som finns i alla hav på ytan.
Man har tidigare trott att allt vatten på Jorden har kommit hit från rymden, via framförallt kometer, men 2018 kom en forskarrapport som menade att mycket av vattnet fanns med från början när Jorden bildades, precis som andra mineraler och kemikalier.
Man har hittat levande bakterier 4375 meter ner under markytan och 491 meter ner under havsbotten. Man tror att kanske 70% av alla bakterier på Jorden lever långt under ytan. Den totala mängden liv i denna ”dark biosphere” skulle volymmässigt kunna vara dubbelt så stor som världens alla oceaner.
Den för tillfället ledande teorin om Månens uppkomst gör gällande att en planet, som brukar kallas Theia, kolliderade med den unga Jorden så att stora mängder material hamnade i omloppsbana och så småningom samlades till vår nuvarande måne. Stora delar av Theia skulle dock kunna finnas kvar i Jordens inre. På åttiotalet hittade man stora blobs inuti Jorden som var och en var större än Månen. En fanns under Stilla havet och en under Afrika. Nu tror man att dessa kan vara rester av Theia.
Månens uppkomst har varit svår att förklara. Den är väldigt stor i förhållande till Jorden och sammansättningen påminner mer om Jorden än andra delar av solsystemet. Den har kallats för den åttonde kontinenten. Ytan är närmare 38 miljoner kvadratkilometer, vilket är mellan Afrika och Asien i storlek, medan Plutos yta är mindre än hälften av Månens yta.
Månen storlek gör att Jordens stabiliseras i sin rörelse och gör förhållanderna bättre för liv att uppkomma och utvecklas.
Jorden har ett starkt magnetfält som skyddar mot kosmisk strålning. Utan magnetfältet så skulle livet ha haft svårt att utvecklas. Magnetfältet tros också uppkomma genom strömmarna i Jordens inre.
Flera omständigheter har gjort Jorden till en bra planet för liv. Åtminstone liv som är anpassat till att överleva på Jorden.
Sahara var frodigt och grönt för tio tusen år sen. När öknen spred sej uppkom Egyptens civilisation kring Nilen.
En ny istid skulle sänka havsnivån och frigöra stora arealer av frodig havsbotten. Men det kommer att dröja. Värmeperioderna mellan istiderna brukar ta ca 10000 år och senaste istiden tog slut för ca 11000 år sen, men tittar man på klimattrenderna idag så tycks framtiden bara bli varmare de kommande seklerna.
Havsytan stiger. Den har stigit hela 130 meter de senaste 18000 åren vilket är ett av skälen till att det finns flera sjunkna städer och beräknas stiga ytterliggare minst 0,2 meter innan 2100. Effekterna av detta kommer att bli stora eftersom stora delar av världens befolkning bor i kustnära låglänta områden.
Sibiriens metanhål skyndar på uppvärmingen och sen kommer Sibirien att bli världens största kornbod. Metan är en kanske 30 gånger starkare växthusgas än koldioxid.
Det kommer att bli en kapplöpning om Antarktis. Idag så finns det lagstiftning som skyddar kontinenten från exploatering men kommer det att räcka? När de existerande ekosystemen och miljöerna iallafall kommer att förstöras? Det kan finnas mycket intressant under istäcket.