Man tror att I Ching skrevs under tusen år, mellan ungefär 1200 och 200 f.kr.
I Ching tros vara en efterföljare till ”orakelbenskriften” som användes under shangdynastin, mer än 1000 år fkr.
I Ching är egentligen en spådomsbok där man kan ställa frågor till andevärlden men har åtminstone sedan Konfucius tid också använts som en allmän visdomsbok. Konfucius var en ivrig student av boken men har antagligen inte skrivit nånting av den.
Genom någon slumpmetod, som att kasta mynt t.ex, ska man få sex stycken utfall som kan vara antingen heldraget eller brutet streck. (26 =64) Det kan alltså bli 64 olika sorters hexagram. Dessa kan också ha ”rörliga linjer” som gör att ett hexagram förvandlas till ett annat hexagram och man får då alltså två hexagram i följd som svar på sin fråga.
64 är ett vanligt tal i datorsammanhang. Före ASCII användes ofta 6 bits per tecken vilket gav 64 värden. I de flesta datorer idag är antalet bits i en byte 8 (och 23*8=64). Det finns t.ex 64 bitsprocessorer och 64 kilobyte är en vanlig blockstorlek på minnen och liknande.
I Ching har faktiskt haft en direkt påverkan på datorers utformning. När Leibniz skapade den binära koden så var han inspirerad av I Ching. Visst, någon annan hade för eller senare kommit på binär kod iallafall men som det nu faktiskt gick till så fick Leibniz idén från I Ching.
Leibniz hade länge haft en idé om ett universelt formellt språk som skulle göra det enklare att resonera om matematiska, vetenskapliga och metafysiska frågor. Idén kallades ibland Characteristica Universalis. Han var antagligen inspirerad av Raymond Lull och Ars Combinatora.
Leibniz hade dock inte gjort några framsteg på länge när han upptäckte I Ching och den binära koden. Detta kände han var en grund som han kunde bygga vidare på.
Det har sagts att Leibniz arbete ledde fram till både booleansk logik och symbolisk logik, men Hegel var inte speciellt imponerad. Han skrev att binära tal och kinesiska tecken bara var tomma former och att det västerländska alfabetet var överlägset för att uttrycka idéer.
Många filosofer trodde inte på Leibniz idé. Kurt Gödel å andra sidan trodde både att det var möjligt och när han letade igenom Leibniz publicerade skrifter efter information så fick han ett intryck av att Leibniz avsiktligt hade censurerat vad han redan hade fått fram om characteristica universalis.
När DNA-strukturen upptäcktes och kartlagdes på 50-talet så insåg en del att det fanns vissa beröringspunkter med strukturen i I Ching, som för första gången blev mer allmänt tillgänglig i större upplagor.
DNA består av fyra baser – C, T, G och A – och I Ching grundas i fyra trigram med tre streck som sedan kombineras två och två till hexagram. Bägge systemen har 64 kombinationer. I DNA är det 64 sk. kodon som kodar för aminosyror och lite annat. De gemensamma talen är alltså 2, 3, 4, 6 och 64.
Ett flertal försök har gjorts att para ihop kodoner med hexagram men ingen enighet alls har uppnåtts.
Som texten i DNA strukturerar och bestämmer organismen så strukturerar och bestämmer texten i I Ching själva situationen eller ödet. En blandning av maskulina och feminina inslag skapar en ny gestaltning.
1978 publicerades ”The I Ching and the genetic code: the hidden key to life” (Martin Schonberger) som för första gången i bokform pekade på dessa samband.
Några personer som har varit intresserade av I Ching är bl.a Douglas Adams, John Cage, Philip K Dick, Bob Dylan, Allen Ginsberg, George Harrison, Hermann Hesse, C G Jung, Terence McKenna, Neal Stephenson och Syd Barret m.fl.
Själv tror jag på Magic the Gathering som Characteristica Universalis eftersom det är det enda kortspelet som är turingkomplett.